10-årsjubileum

I februari 2022 var det tio år sedan jag slutade röka. Jag sa till mig själv att jag från och med nu ska försöka vara snäll mot mig själv och hitta bra sätt att en gång för alla få må bra och känna mig stark inifrån och ut. Jag visste inte hur, jag visste bara att det mesta jag försökt innan inte riktigt fungerat och att det var mitt eget ansvar att skapa det liv jag önskade. Jag fick prova mig fram.

Jag var 36 år och i slutet av ett riktigt dåligt förhållande, samtidigt längtade jag efter att få bilda familj. Jag trivdes inte med det jag jobbade med, det var absolut inget dåligt jobb, men det var inte mitt. Det fanns också kvar en ledsamhet för att jag inte lyckats med min helhjärtade elitsatsning i bowling många år tidigare. Istället fortsatte jag med bowlingen som hobby eftersom jag trodde att det var viktigt för mig. Jag hade uppehåll några gånger, men fortsatte ändå eftersom jag inte visste vad jag annars skulle göra med min tid. Jag behövde lära mig hur man gör när man lever och hade fortfarande en hel del känslostormar och trauman att reda ut.

Ett av mina problem var att jag har älskat i stort sett all mat och har kunnat äta hur mycket som helst, allt ifrån skräpmat och fika till fine dining. Det blev till slut inte hållbart och var en del i att systemet slog bakut.

Bitterheten, självömkandet och ältande slet i mig och jag var nog inte så charmig emellanåt. Som många andra så försökte jag hålla skenet uppe, bet ihop och stretade på. Det här med återhämtningstid hade jag fortfarande inte tagit till mig, utan jag säckade istället ihop emellanåt och blev då tvungen att bara vila. Som den prestationsmänniska jag var, stressade det mig självklart att vara inaktiv. Jag kände mig svag och sämre som människa när jag inte orkade. Sömnproblemen var grava och kroppen och sinnet blev mindre och mindre tolerant och energilågan blev allt lägre. Idag vet jag bättre och förstår att det inte blir hållbart i längden om man missar återhämtning.

Självklart har jag många bra minnen och stunder från tidigare i livet. Överlag tycker jag att jag har haft ett ganska bra liv, jag har bara varit bättre på att belasta systemet än att avlasta systemet. Jag har haft roliga och trevliga personer omkring mig både på jobb och privat och har gjort många roliga och utmanande saker.

Det finns ingen som aldrig har utmaningar, skillnaden kan vara hur man hanterar dem och vad man fokuserar på. Vi kommer aldrig att ha ett liv som är fritt från belastningar. Däremot kan vi påverka hur vi tar oss tid att avlasta och hantera det som kommer eller problem vi ställs inför.

Rom byggdes inte på en dag

I tio år har jag alltså irrat omkring på bättringsvägen och har insett att jag kommer utvecklas och lära mig hela livet så det är lika bra att fokusera på att trivas med livet som det är just nu. Göra det bästa av det jag har just i nuet.

Till att börja med tog jag mig ur den dåliga relationen och hittade en liten lägenhet att bo och samla kraft i. Det viktiga just då var inte var den låg, bara att jag hade en trygghet, ett hem. Tillsammans med mina vänner gick jag igenom gamla minnen. Vi skrattade, grät och gjorde flera tavlor av bilder och annat som jag sparat från tidigare. Det kändes lite som att formatera hårddisken, rensa ut det gamla ur systemet.

På olika sätt väcktes ett nytt intresse för näring och hälsa med kunskaper som jag inte tidigare stött på. Det resulterade i att jag provade LCHF under några månader. Eftersom det i den dieten är viktigt att hålla nere kolhydratintaget så var jag tvungen att börja läsa om produkternas innehåll. Idag tittar jag igenom innehållsförteckningar per automatik. Produkter med e-nummer, socker i olika former och konstiga innehåll väljer jag bort eftersom jag anser att de är osmakliga och onyttiga.
Kost och näring är en viktig bit för välmående men det är inte hela lösningen. Jag har provat lite olika diet-upplägg genom åren och landat i en slags artegen kost. Jag äter mycket grönsaker, lite frukt och bär, bra animaliska proteiner och bra fett som en grund, till det behövs det kollagen, salter, frön och nötter. Jag fokuserar på vad kroppen behöver för byggstenar för att må bra och inte på vad jag går miste om.

I början av 2022 var jag redo att prova ACT/ALP, ett kostupplägg som ger alla delar i kroppen de byggstenar de behöver och låter olika organ vila emellanåt. Det blir en slags omstart för kroppen. Samtidigt ligger det stort fokus på att hitta livet mellan måltiderna när man utgår från ACT/ALP. Idag hänger många aktiviteter och sammankomster ihop med mat och dryck, det kanske inte måste vara så.

Efter ett tag började jag söka nytt jobb och började leta efter boende i Sollentuna, min gamla hemort. Jag tränade periodvis aerobics, styrketräning och power walkade, aktiviteter som jag idag förstår var för tunga för min överbelastade kropp. Även om jag kände mig nöjd av att ha presterat och tyckte om dessa träningsformer så kände jag mig ofta mer svullen och slut efter. Men det viktiga just då var ju att prova mig fram och göra saker jag tyckte om.

Periodvis funderade jag på hur jag skulle kunna bli perfekt på alla områden, det var väldigt betungande och stressigt att tänka så för vem är egentligen perfekt? Det bästa vi kan göra för oss själva är att träna på att vara sitt eget sanna jag och göra det bästa av de förutsättningar man har just idag.

Tålamod, ett steg i taget

Längtan efter att få bilda familj låg som en stress under ytan hela tiden. Det kändes som om jag närmade mig 40 med stormsteg. Samtidigt ville jag inte bara ta första bästa partner för barnamakande. Jag funderade även på att åka till Danmark för IVF, eftersom det är svårt att styra när ”the one” ska dyka upp. Jag provade nätdejtning och även några kandidater i bekantskapskretsen. Det var först när andra pusselbitar lagts på plats och jag kände mig tillfreds med livet som han, med stort H, dök upp och vände upp och ner på tillvaron.
Jag hade flyttat hem till Sollentuna, börjat spela bowling på lagom nivå, hade närmare till vänner och precis fått ett nytt spännande jobb. Jag tror på att det är sa att när man fokuserar på det man kan påverka och hittar en pusselbit i taget så dyker de andra pusselbitarna upp när man minst anar det.

Det blev en enorm vändning i livet. Jag flyttade till kärleken och hamnade i en mindre ort med lägre tempo. Jag kunde inte fortsätta på det nya jobbet i och med flytten och blev arbetslös, samtidigt fick vi reda på att jag var gravid. I ca 2,5 år var jag arbetslös/föräldraledig och jag fick en, för mig själv, accepterad anledning att bara vara, skärma av mig från omvärlden och bara fokusera på mig själv och min familj. Jag kunde äntligen börja läka, jag behövde inte jaga efter något eller hålla igång en massa måsten.

Jag har sakta skalat av och rett ut vad jag själv tycker är viktigast i mitt liv och har fått en fantastisk möjlighet att forma det på mitt sätt. Det har inte varit lätt och det har inte varit självklart, men otroligt givande och spännande. På vägen har jag fått utmana många rädslor.

Det bästa är att jag aldrig kommer bli klar. Jag tror att livet hela tiden kommer bjuda på utmaningar, hinder och en hel del roliga saker om vartannat och det kommer alltid finnas mer att lära.

En sund och hållbar livsstil idag 10 år efter det första steget

Idag har jag en skaplig grund att stå på och en liten to do-lista med vanor som jag vill få in i min vardag. Jag gör saker eftertänksamt och är tacksam för den krokiga väg jag vandrat fram till nu. Allt jag upplevt och lärt mig har lett till den jag är idag.
För ett par år sedan så bestämde jag mig för att jag skulle gilla läget, jag gjorde ganska många bra saker för mig själv och jag gillade läget. Jag skapade en målbild inom olika områden på vad jag ville ha i mitt liv. Det har gjort det lättare att lita på att var sak har sin tid och bra saker läggs sakta till medan de sämre vanorna faller bort. Min lägsta nivå blir hela tiden bättre och bättre. Ibland har jag sämre perioder, jag vet att de inte är långvariga och jag kommer aldrig att slippa undan dem. Så är livet, det går upp och ner, det är bara att ta sig igenom och göra det bästa av alla situationer.

För mig är det viktigt att lägga tid och pengar på mat och aktiviteter som gör mig gott och som jag känner stärker mig själv. Min förhoppning är att inspirera människor att börja ta hand om sig långt innan kroppen kollapsar. Alla har olika symptom och signaler när det blir överbelastning. Börja lyssna i tid! Vägen tillbaka kan vara lång och snårig. Att bara ta sig över ytan för att orka leta sig vidare till en behaglig och hållbar tillvaro kan vara rätt tuff. Jag träffar dagligen människor som är fantastiska kämpar som, också de, har blivit tvungna att hitta egna vägar utanför eller tillsammans med sjukvården.

Det är värt att göra förändringar i tid, du är värdefull!

Läs mer…

Min väg är inte din väg…

Min väg är inte din väg…

... men kanske inspiration till din väg. Jag jobbar med att hjälpa människor stärka sitt immunförsvar och sin hälsa...

Det finaste du kan göra

Det finaste du kan göra

Att ta ansvar för din egen hälsa och vårda dig själv är det finaste du kan göra för både dig själv och...